En av sakerna man lär sig ju mer man fotograferar är vilka förhållanden som fungerar bättre än andra. Det är garanterat många som vid något tillfälle stått någonstans, tittat åt ett specifikt håll en viss tid på dygnet och tänkt ”detta skulle vara ett fantastiskt foto”. Men är detta något man egentligen ska försöka sträva efter?

Om man går ned lite under ytan kan det kännas som allt har att göra med tur. Ska man behöva vara på rätt plats, vid rätt tillfälle, med rätt utrustning och allt annat man kan tänka sig behöva för att få den perfekta bilden skulle det ju inte finnas så många vackra foton i världen.

Många har säkert läst om den skotska fotografen Alan McFadyen som spenderade gissningsvis 6 år, 4 200 timmar och tog omkring 720 000 foton av en kungsfiskare som dyker mot sin egen reflektion i vattnet. Detta om något borde ju vittna om att fånga stunden är ett koncept som kan tas till sin extrem.

Det finns gott om fotografer som dock menar att ”stunden” kan lika gärna skapas om man bara har kunskapen om vad som fungerar. Det skadar ju naturligtvis inte att faktiskt ha bra utrustning då man kan förändra ett foto väldigt mycket bara beroende av  vilket objektiv man använder, och som alla vet finns det ju väldigt många att välja mellan.

Alla kan ju ha turen att snubbla över ett bra tillfälle och ha chansen att ta ett foto som verkligen fångar det, men det behöver inte vara sämre bara för att situationen var tvungen att manipuleras av fotografen själv. En fotograf vet ju att deras jobb är att ta bra foton och inte att ha turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle osv.

Det är inte att säga att turen inte har något med saken att göra. Alla har ju tagit många foton av en och samma sak i hopp om att ett av dem ska bli bättre än de andra på grund av någon liten variabel man kanske inte tänkt på.

Att fånga stunden kanske inte är det kriterium man borde ha för att ta en bra bild. Men det betyder inte att det inte finns stunder värda att fånga, man kanske bara måste hjälpa dessa stunder på vägen allt emellanåt.